Gå till innehåll

Articles

Bakgrund och konstruktion - Volvo TP21/915/Sugga


Andreas.E

“I slutet av 1940-talet tog det svenska försvaret (som då fortfarande hette “Krigsmakten”) kontakt med Måns Hartelius på Volvo, för att diskutera en ny efterkrigsgeneration militärfordon. Denna skulle ersätta dels de Volvobilar som producerats och levererats under andra världskriget, dels surplusfordon som inköpts direkt efter andra världskrigets slut till bottenpriser.

 

Intresset från Volvo var på det hela taget måttligt. Bristen på fordon var stor och alla civila bilar man kunde producera var redan beställda. Första hälften av 1950-talet var en ren guldålder för biltillverkare inte bara i Sverige, utan även internationellt.

 

Måns Hartelius på Volvo engagerade sig personligen i affären och tog fram skisser (och prototyper) på några fordonstyper. Den här terrängbilsgenerationen var intressant inte minst för att den utseendemässigt var byggd med familjelikhet.

 

Basen i den nya terrängbilsgenerationen var en terrängpersonbil/radiobil, som skulle ersätta Terrängpersonvagn m/43 (Volvo TPV). Den var byggd enligt i stort sett samma principer som TPV, med en lätt lastbilsram med allhjulsdrift och en modifierad droskkaross. Men jämfört med föregångaren TPV var TP21 (“Terrängpersonvagn 21”) långt utvecklad. Framförallt hade en mycket större vikt än tidigare lagts vid att ge det nya fordonet en bättre terrängframkomlighet. Det uppnåddes genom kortare hjulbas, kraftigare ram, större däck och effektiva differentialspärrar. Priset för terrängframkomligheten blev ganska trånga innerutrymmen (speciellt i bilar utrustad med radioapparater). Men jämfört med tidigare terrängbilar som Willys Jeep, Ford GPW, Land Rover m fl, erbjöd den nya Volvoterrängbilen (som snart döptes till “Suggan”, p g a baspartiets uppenbara likhet med en fet gris) förhållandevis god terrängframkomlighet, tillsammans med en bekväm arbetsplats för två radiotelegrafister/telefonister. Likaså var den nya bilen ett utomordentligt bekvämt fordon för förflyttningar av staber och högre militärer. Samtidigt blev TP21 (som i det svenska försvaret lystrar till beteckningen “Radiopersonterrängbil 915”) en ganska exklusiv och dyr bil tillverkad i litet antal, som inte lämpade sig för export till länder som önskade enklare fordon.

 

Mekaniskt är TP21 ett mycket enkelt fordon, med Volvo sidventilssexa ED på 90 hk som drivkälla.

 

Nästa fordon i den nya generationen blev TL22 (eller TL21, som prototyperna kallades). Det var början till Volvos egentliga lätta terränglastbilar, som sedan utvecklats till de senare frambyggda små allhjulsdrivna militärlastbilarna. TL22 (militär beteckning i det svenska försvaret: “Lastterrängbil 912”) är egentligen en ganska liten bil som bara lastar cirka 1.500 kg på sitt plåtflak, trots tre drivna axlar och ett massivt utseende. TL22 liknar (åtminstone i fronten ) TP21, men där slutar likheterna. Med mycket kraftigare ram, toppbventilmotor på 105 (senare 115) hk och en tjänstevikt på 4.200 kg är detta en bil som är gjord för att ta sig fram i terräng och frakta soldater.

 

Måns Hartelius har berättat om hur man i det svenska försvaret såg på just terrängframkomligheten hos TL22:

 

“Den bildade en epok så tillvida att man hade fått en framkomlighet i terräng som var helt överlägsen tidigare fordon. Den var lätt och bortsett från att den inte var mycket till lastare, den tog ju bara 1.500 kg på det lilla flaket, så var det en bil man tog om man skulle ut någonstans och ville vara säker på att ta sig hem!”

 

Baserad på TL22 utvecklades också en tvåaxlig version av TL22, under namnet TL11 (senare TL12). Den bilen var dock enbart avsedd som starttruck för flygvapnet och byggdes litet antal. Bortsett från en axel mindre, den kortare ramen, den öppna hytten och belastningsvikter för att öka dragförmågan var den dock i stort sett samma bil som TL22, med toppventilmotorn A6 och osynkroniserad växellåda (det senare en prövning för senare tids militärer som saknar vana från osynkroniserade växellådor!).

 

Men i den nya terrängbilsgenerationen fanns också en “riktig” stor lastbil, TL31. TL31 (som fortfarande gör tjänst i den svenska armén, under beteckningen “Lastterrängbil 934”) utvecklades främst för att tjäna som dragbil för artilleri- och luftvärnspjäser, en uppgift som den än idag fyller väl med sin sexhjulsdrift, kraftiga 9,6 liters dieselmotor (samma som i Titan) och kraftiga chassiekomponenter. Men med sin kapacitet har TL31 kommit att utnyttjas även för en del andra mycket tunga uppgifter i det svenska försvaret, och de bilar som än idag (efter c:a 30 års tjänst) finns kvar i armén används i olika transportuppgifter, även om primäruppgiften fortfarande är som dragfordon för luftvärnspjäser och haubitsar.

 

Som ofta har även alternativa versioner av dessa terrängbilar utvecklats i mindre eller större antal. Exempelvis byggde Volvo en stationsvagn på TP21-chassie, under namnet P2104 Special”. TL31 har använts både som bärgningsbil och som katastrofbrandbil på flygplatser (med turbomotorn TD96AS).”


Användar Respons

Rekommenderade kommentarer

Det finns inga kommentarer att visa



Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Lägg till en kommentar...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

Laddar...

×
×
  • Skapa nytt...